Märkligt

Tänk va fort man glömmer.. Jag kommer knappt ihåg mina gravidkrämpor nu när dom är ute! Kan komma på mig själv att jag säger att min graviditet var bra, trots att jag aldrig trivdes som gravid. Nu är vi iaf utskrivna från las. förutom att Maja ska tillbaka och ta ett bilirubinprov. Första besöket från bvc idag! Annars så har vi lite vakna och skrikiga nätter, tur att man inte har många planer på dagarna! Idag besök av Catrin och Sanna som fick snosa lite bebis, härligt att få umgås lite efter sjukhusvistelse och nästintill isolering här hemma. Mamman fick hårkur i present! Välbehövlig mammalyx! Tulpaner fick hon oxå!

Förlossningen

Den 2/1, efter en veckas ryggont så ringde jag förlossningen och förklarade att jag hade ont bak i ena sidan av ryggen långt ner, hade även ont i ljumskarna och ilade ner i benen lite, de tyckte jag skulle komma in. De kopplade ctg som visade en del sammandragningar, det var dock ganska många minuter emellan dem. Läkaren trodde att jag kunde vara förstoppad, så jag fick ett klyx som inte gav något resultat. Deras nästa drag var att göra en undersökning, som visade att jag var öppen 3 cm och en buktande hinna. Jag fick bricanyl och Alvedon, som sedan visade sig att det stannade av.. Ett tag. Läkaren gjorde även ett ultraljud på mina njurar, jag visade tecken på njurstas, som man kan få när det blir tungt, det blir tryck på urinledare. Så njurstas och sammandragningar var läkarens diagnos. Jag fick övernatta nere på bb eftersom förlossningen inte var på G just då. Mats åkte hem å sov den natten, för att fixa med kattvakt å så men jag ringde tillbaka han vid 06. Den natten sov jag halvdant fram till 02.30 (och det var sista gången jag sov fram till förlossningen), då hade jag jätte ont igen och larmade, de kopplade ctg som inte visade nåt och sedan fick jag bricanyl och Alvedon, sk sovdos. Som jag inte sov på men fick mindre ont.. Dagen efter bestod av vakenhet och sammandragningar, vi fick ett eget rum iaf och Mats fick sova kvar! Läkaren förklarade på ronden att man ville försöka stoppa upp så länge det gick men att det skulle bli bebisar inom de närmaste dygnen. På onsdagen när vi kom in var jag i vecka 34 + 1, läkaren sa att det blir bebisar inom de närmaste dygnen eftersom jag var öppen och hade en väldigt buktande hinna men att man gärna ville att vi skulle komma till v 35 fulla veckor. Jag hade ont hela tiden mer lr mindre men så fort de kopplade ctg så slutade sammandragningarna. Natten till fredag bad jag själv om att få en sovdos, jag var så trött å ville bara få sova. Kl 22 fick jag en sovdos som jag inte kände av alls, fortf vaken och fortf värkar. Jag larmade kl 02 igen och var nästan grinfärdig, frågade om jag kunde få nåt starkare som tog bort det onda så jag kunde få sova.. Ssk ringde och rådfrågade läkaren och kom tillbaka med en sömntablett, kunde inte sova på den heller. Någon timme senare frågade jag igen å fick då en citadon. Blev inge bättre av den heller. Fredag 4/1, på morgonronden kom läkaren och sa att nu stannar de inte upp nå mer utan låter allt ha sin gång, vi skulle vänta på att vattnet gick (mitt vatten gick dock aldrig). Den dagen var hemsk, värkarna blev allt starkare ochmer regelbundna, bad en ssk undersöka mig för jag kände att det måste hända grejer, man kan inte ha så ont annars. Mycket riktigt så var jag öppen 5 cm, äntligen fick jag åka upp till förlossningen! Kl var få 13.00. Glad för att äntligen få smärtlindring och att det äntligen var på G nästan sprang jag upp till förlossningen, ssk var helt paff att jag kunde gå med sån fart ( det kan man när man vet att man närmar sig drogerna) ;)In på ett rum och det kopplades ctg och jag fick träffa barnmorskorna som skulle vara med, de gjorde mig klar med sån grej på handen att koppla dropp å så i och 14.10 fick jag epidural, vilken dröm! Smärtan var borta! De närmaste timmarna var helt okej! De tog hål på hinnan kl. 16.18 och kopplade en elektrod på Almas huvud. Kl 18 var jag öppen 10 cm, krystvärkarna startade kl 18.10 och kl. 18.22 föddes vår första dotter Alma, jag hann inte se henne det var snabbt iväg till rummet bredvid där läkarteam väntade. Mats fick följa med. Som tur är så är man så medtagen så man tänker inte allt för mycket... Mer än att man vill att de ska komma å säga att allt är bra, vilket de till slut gjorde. Maja lät sig vänta på, så där låg jag, trött, utmattad och medtagen i gynställning med hela förlossningsteamet stirrandes på mig (var hela tiden ca 5 pers i rummet) och väntade på att Maja skulle visa tecken på att vilja komma ut men hon låg högt upp å visade inte att hon var sugen på att komma ut, hon passade väl på att njuta av utrymmet :) De höjde värkdroppet rejält till slut och jag fick ändra ställning till på sidan och även stå i sängen ett tag, då satte krystvärkarna igång. De tog hål på hinnan även hos henne kl 19.41, denna gång följde navelsträngen med ut, då blev det brådis! Fick order att krysta allt vad jag hade vid nästa värk och de satte sugklocka på lilla Maja. Jag förstod att det skulle bli snitt om hon inte kom ut, så jag krystade för allt i livet! Ut kom hon på ett drag! Föddes kl 19.47. Snabbt iväg med henne oxå, Mats följde med och denna gång fick han sedan följa med till neo där Alma redan var. Jag fick vara kvar och bli sydd. Mardröms timme, jag ville bara ner till flickorna. Mats kom upp igen och berättade att de mådde bra men att de fick syrgas och hjälp att andas, Alma fick även blod eftersom de klippt navelsträngen så fort. Vi fick fika på förlossningen, godaste jag ätit i mitt liv typ! Eftersom det var det första jag åt den dagen förutom två tuggor macka vid lunch och ett glas fruktsoppa. Och den godaste milkshaken, om ni ska föda i Falun så be om en milkshake, gudomligt god! Mc donalds släng er i väggen! Eftersom epiduralen fortf satt i så kunde jag inte kissa så jag fick en kateter över natten, lovely, som det inte var nog att föda två barn ;) Sen fick vi äntligen gå ner till flickorna! <3 Idag mår vi jätte bra och är hemma! Nu följer resten av historien om vårt nya liv med våra nya kärlekar!

Våra små hjärtan <3

Så bestämde de sig för att komma ut!